I WAS NEVER A 9-5 KINDA GIRL

De senaste 3 åren har jag troligtvis spenderat fler kvällar jobbandes framför datorn än vad jag haft "ledig tid". Inte mig emot. Tvärtom. Det har gett mig helt sjukt mycket kraft och energi. När man inte sett alla jobbtimmar som jobb, utan mer som nöje, terapi, kreativitet och med det fått ett galet driv. Jag får ett galet driv av att rita. Det är en del av personen jag är idag. Ibland önskar jag att det skulle funnits mer pepp, fler likasinnade som inte ser sitt jobb som jobb utan faktiskt en typ av livsstil. Något man är. Något man andas. Något man verkligen brinner för. I mitt liv har jag träffat ett fåtal sånna människor, de växer inte på träd så att säga. Om ni bara visste hur många gånger jag hört "passa dig så du inte blir utbränd", för mig är det tvärtom, jag känner mig utbränd när jag inte får rita, inte vara sprudlande, energisk, skrattig, vara migsjälv, utan någon som ska anpassas. Alla är olika, men tänk vad härligt det hade varit om andras rädslor skulle sluta skita ner ens speed. Det är likadant om man har mycket energi, då har man adhd, på automatik typ. Man bara antar att det är så för att personen i fråga är glad, pigg och energisk. Eller så är det för att man trivs med det man lägger de flesta timmarna på dygnet på?! Just a thought. Låt aldrig någon säga att du är för mycket av någonting. Var den du är, är du på rätt plats i livet så backar dom dig. De talar inte om för dig allt du borde dämpa. De boostar. So, with that said, Go kick some ass. Du vet att du kan.❤️

Kommentera gärna: